Några av Kärki-gruppens sagor

Översatta och sammanställda

av Anders Jouko Antero Rixer Kärki

2006-06-01

Adam och Eva

Det var en gång för länge sedan – då när en människa kom till jorden.

Det hände för drygt 2000 år sedan – då när vår tidräkning börjar.

*

Människan som kom kände sig ensam, mycket ensam.

Men en dag mötte han en kvinna – en vacker kvinna.

Eva hette hon.

Människan som kommit från yttre rymden hette Adam.

Han tyckte att livet hade börjat  förändras.

Han visste inte riktig om förändringen var bra eller dålig.

Det var inte lätt för honom att veta.

Livet på den tiden var nämligen mycket hårt.

Till exempel blev det hårt när Adam blev på kärlekshumör

Han närmade sig Eva försiktigt och började ömt smeka henne.

Då sa Eva plötsligt. Du vill ha en häftig natt va?

Men på morgonen tänker Du på en annan som Du har i plånboken!

Hon är faktiskt så liten så att hon får plats där.

Han har henne alltid med sig och hon kurar ihop sig där bakom plasten

och följer honom vart han är går. Hon finns alltid där vid hans sida

” No matter what”.

Jag kan inte leva längre på det sätt som Du behandlar mig – säger Eva.

Jag orkar inte längre se kvinnan i ”plånboken ” .

Hon år så liten och ynklig så att hon inte ens förtjänar att ha ett namn…

*

Under hela urmänniskans utvecklingshistoria hade allt bara utvecklats till det sämre. Vädret, modet och humöret bara för att nämna några.

*

Men plötsligt ändrades livet till det bättre.

En dag ropade Eva till Adam, kom till mig!

Hon stod under ett äppelträd.

Adam tog ett vackert rött äpple och gav det till Eva.

Eva tog ett bett och så öppnades hennes ögon och hon såg att Adam var naken.

Äpplet var surt sa räven som tittade överraskad på de två nakna människorna.

Den listiga räven tänkte i sina smutsiga tankar. Vad kommer nu att hända?

Döm om rävens förvåning då Adam och Eva satte sig på hans rygg.

Sagt och gjort tänkte räven och travade bort mot solnedgången med Adam

och Eva på ryggen.

Det blev natt. En mycket mörk helsvart natt!

Men stjärnorna tindrande

och en nattfågel hördes kvittra på långt avstånd.

Denna natt blev jorden syndig. Kyrkorna fick makten och människan grävde därmed sin egen grav.

Dock! När de vaknade på morgonen såg de paradiset framför sig.

Adam sa : Se ! Min älskade allt detta är vårt.

Tack för det sa Eva.

*

Så levde de lyckliga tillsammans så länge de nu levde.

Så tog den sagan slut.

2006-02-24

Den svarta tjuren

Det var en gång under Spaniens heta sol

en underbar badplats vid havet.

Massor med människor, män, kvinnor och barn,

 lekte i de härliga vågorna.

Allt var frid och fröjd - precis som vanligt.

En tjur- en svart - väldig tjur dök upp och närmade sig längs stranden.

Fiskmåsarna och de andra fåglarna blev skrämda

De slog ut sina vingar och flaxade snabbt som blixten

upp mot den räddande himmelen

Tjuren blödde i nacken.

Hade den varit olovandes på någon annans revir?

Hade den kanske flytt från söndagens tjurfäktning?

Men det tjänar ju ingenting till att nu börja spekulera om.

Människorna på stranden blev skrämda – sprang åt sidan –

för att ge plats åt tjuren.

Den är nog bara törstig tänkte de för att lugna ner sig.

Fåglarna tänkte likadant.

Då reste sig en modig, stadig, rödhårig svenskfinsk man

som väl kände de svarta Spanska tjurarna.

Han drog ut piketerna som satt i tjurens nacke -

-         kramade om den och viskade lugnande med barryton röst i

-         tjurens vänstra öra ”låt oss rida bort tillsammans”

-         Och så gjorde dom.

Friden återvände till havsstranden.

*

Barnen återupptog sina avbrutna lekar.

De vuxna återvände till sina solstolar.

Småfåglarna sjöng av glädje

Sibelius sjunde symfoni i kör med fiskmåsarena.

Och alla är för evigt lycklig sedan dess.

Så var den sagan slut

*****************************

Kusinerna och de andra

Det var en gång en solig vacker sommardag.

De färggranna småfåglarna sjöng med klara stämmor mycket omtyckta

folksånger.

Det solregnade rejält.

Husbonden Uno satt ensam i det gamla halvt förfallna 4 håliga utedasset.

Då dörrarna var vidöppna hördes tydligt hur hans lågmälda fisanden väl stämde in i konserten. Regndropparna slog takten mot brädtaket.

*

Den av solen sönderbrända gräsmattan sög lika girigt i sig vattnet

som husbonden ur vodkaflaskan.

Husmor Elvi kokade Lövbergs Lila

i den sotiga kaffepannan

på den gamla rostiga järnspisen

medan hon väntade på sina utlandsgäster.

 Deras tvillingar lekte ensamma farliga, barnsliga lekar på stranden för att få tiden att gå i väntan på kusinerna från andra sidan jordklotet.

Det var alldeles vindstilla. Inte en enda våg syntes på vattnet.

Inte ens brevvågen.

Barnen iakttog hur de små insekterna lekte glatt på vattnet.

På den avbrutna grenen på det murkna äppelträdet satt en söt liten ekorre iklädd finska ishockylandslagets tröja och knaprade på en grankotte.

Under äppelträdet gapade förväntansfullt osynliga maskar och undrade vad gott ekorren skulle komma att släppa ned till dem.

Ljushåriga Kirsti, som var yngst av barnen tittade med stora förväntansfulla ögon mot landsvägen.

Hon hörde motorljud och ropade så att alla skulle höra

Nu kommer dom !!!

Svartpälsade Peppe hunden börja skälla för full hals.

Just då höll husmor Elvi på att ta ut de nybakade väldoftande vetebullarna ut ugnen.

Skrämd av ropet tappar Elvi bullarna på det nytvättade trägolvet.

Syskonen Sirkka och Jorma kommer rusande från stranden.

Tillsammans springer de till busshållplatsen.

Bussen kommer – men stannar inte !

Förvånade och besvikna återvänder barnen till mamman.

När mamman förstår orsaken till gråten utbrister hon med gäll röst

Varför händer detta alltid oss - och så sällan alla grannar ?!?

I det samma kommer klockan 3 nyheterna från den gamla Luxorradion

”En hemsk olycka har inträffat på Östersjön

hörs med darrande röst från radion.

Färjan Silja Symphony har vält !”

Husbonden som redan avslutat sitt konsertande med fåglarna hade kommit in i köket och hörde nyheterna

Fast han var väldigt intresserad av idrott såg han situationen så allvarlig att han avstod från att vänta på sportnyheterna.

*

Han utopade !

Nu är de gamla strumporna stekta och tiden dyrbar!

*

Följ mig !

 utbrister han och springer direkt till, den nyligen till ett bra pris inköpta bättre begagnade, helikoptern.

 Syskonen hoppar ombord.

Husbond trampar gasen i botten och helikoptern lyfter mot skyn.

Fingerfärdigt knäpper han in koordinaterna till Silja på Östersjön i planets GPS.

På nolltid är man framme vid olycksplatsen.

Tusentals människor simmar omkring i de kvällsljumma vågorna.

En del har tagit på sig flytvästar – andra inte.

Många passar på och solar sig på de uppochnedvända livbåtarna.

Endast en blågul virvel aär kvar efter Silja.

Kirsti öppnar dörren på kopterns vänstra sida och ropar med sin höga sopranröst:

Kusiner!

Kära utländska kusiner om Ni är där nere lyft upp er vänstra hand

och vinka.

Två små desperata händer vinkar mot koptern.

Uno sänker ned det långa kraftiga repet med livboj och beordrar kusinerna  att hålla fast.

Så gör dom och kopterns nysmorda vinsch lyfter dem ”geschwint” ombord. Glädjen är stor på alla sidor !

Man kramar om varandra och pussar på kinderna, som brukligt är i Frankrike, och hälsar hjärtligt på alla möjliga språk

inte att förglömma den vackra finskan !!!

”Äntligen kom ni” –utbrister Kirsti på ren Österbottendialekt.

”fast ni är genomblöta är ni väldigt välkomna”.

Vi har väntat på er i åratal.

*

Vi hade redan räknat med att ni skulle komma till Jormas 60-årsdag 2004.

*

Snart anländer hela gänget lyckliga till den bulldoftande lilla korsvirkesstugan vid stranden av Kilpijärvi.

Den yngsta av kusinerna 52 åriga Ulla ger mamma Elvi ett Kalevalasmycke i förskott till hennes 93-årsdag.

Alla lät sig väl smaka av Lövbergs Lila och de nygräddade vetebullarna och stoppade i sig så många som fick plats i magen.

Trötta men mätta och belåtna somnade de alla vid bullbordet.

Och där sover de än om inte någon har väckt dem.

Så var den sagan slut.

2006-02-28